Fotbollen är byggd av män för män,
det är en manlig arena med normer som oftast passar bäst för just män. Vi, läs
Svenska Fotbollförbundet, Stockholms Fotbollsförbund och BP säger alla att vi
vill ha in fler kvinnor i fotbollen och behålla dem längre. Men vad behöver
egentligen förändras för att fler flickor och kvinnor ska vilja befinna sig på
fotbollsarenan?
BP har sedan november 2019 gått från att ha 0 kvinnliga ledare i akademin till 7. Det är ett stort och viktigt steg för att ta föreningen och föreningslivet i rätt riktning. Fler unga flickor men även pojkar behöver kvinnliga förebilder både på och utanför planen. Här får vi träffa kvinnorna bakom 0 till 7. Vi kommer prata med dem om varför de blev ledare och vad som gör att de håller sig kvar på fotbollens arena trots att statistiken säger att dem inte borde göra det.
Del 4, Alexandra Davidsson,
Alexandra Davidsson idag 19 år, började sin
fotbollskarriär som en klassisk sandslottsbyggare. Efter några år ifrån
fotbollen i ung ålder blomstrade intresset åter när hon i fjärde klass fick
möjligheten att börja spela i lagverksamhet igen. Sedan i vintras hittar du henne som assisterande
tränare i F06-1.
Alex som hon kallas bland vänner och spelare brinner
för välmående och intresserar sig mycket för kost samt psykisk hälsa och
ohälsa. Tillvardags går hon i gymnasiet och har utöver sitt fotbollsintresse e
stor försmak för frilufts- och vildmarksliv.
Vad var det som fick Alex att intressera sig för
ledarskap och ledarrollen?
Berätta om din fotbollskarriär, visst stämmer det att du inte längre är aktiv pga. en rejäl skada?
Det stämmer. Min fotbollskarriär har verkligen varit en livslevande berg-och-dalbana. Jag började spela organiserad fotboll i Tyresö FF som knatte och var då mest intresserad av att bygga sandslott och stå på händer. När vi senare flyttade till Huddinge spelade jag en hel del fotboll på rasterna och när mina bröder spelade ishockey tog jag alltid med en boll som jag trixade med i periodpauserna. Jag gick under den här tiden på tre andra sporter men fick i fjärdeklass en ny chans att börja spela organiserad fotboll igen och denna gång fastnade jag verkligen för det. I takt med att vi började växa och få spela i bättre serier och möta svårare lag utvecklades jag och jag fick äran att spela med både 1, 2 och 3 år äldre spelare och jag tränade även med jämnåriga killar. Det var verkligen frid och fröjd!
Sedan kom
sensommaren 2016 och jag spelade årets sista seriematch. Riktigt intressant och
rolig match. Lite mer än halva matchen har gått. Bollen rullar över mållinjen
och domaren dömer att det är motståndarlagets inkast. Jag bestämmer mig för att
gå in i en nickduell mot en tjej som är två huvuden längre än mig. Hon vinner
och jag landade olyckligt på ett ben som istället för att böja sig framåt böjer
sig bakåt och mer eller mindre allt som kan gå av (förutom benet i sig) gick av
och sen dess har jag utvecklat ett intresse för ledarskap.
Hur kommer det sig att du blev tränare i BP?
Sedan den tragiska kvällen har jag lovat mig själv att inte ge upp. Den olyckliga smällen ska inte få ta min glädje till sport och rörelse ifrån mig. Jag envisades med att jag komma på träningarna även om det visades sig att det inte var en fröjd alla dagar. Mina dåvarande tränare var tydliga med att jag var otroligt stark och duktig som kämpade på och att jag var ett föredöme både för klubben och mina medspelare. I takt med att jag blev friskare och friskare i mitt knä fick jag ta mer ansvar från sidan av planen. Jag lärde mig spelet på ett nytt sätt och när jag kunde gå utan ortos och kryckor fick jag hålla i övningar. Klubben frågade mig sedan om jag ville bli tränare till ett gäng yngre spelare och jag tackade ja med stor entusiasm. Tack vare det fick jag förtroende från klubben som skickade mig till en 9 månader lång utbildning där jag kom i kontakt med Charlotte Ovefeldt som sedan bjöd in mig till Futebol da forcas utbildning ink. tränarutbildning C där jag träffade Ronja Holmér, Sportchef Flick. Hon berättade att BP var intresserad av fler kvinnliga ledare och den tanken fastnade i huvudet på mig och jag funderade och funderade på om jag skulle få ihop det med skolan och min egen träning och rehab. En dag fick jag ett meddelande från Charlotte Ovefeldt som sedan ledde mig till BP F06-1.
Vad gör du till vardags utanför BP:s verksamhet?
Utanför tränarskapet i BP går jag i skolan. Jag börjar efter sommaren mitt tredje och sista år på gymnasiet, på Samhällsvetenskapsprogrammet med inriktning beteendevetenskap. Jag tränar så fort jag får en lucka i schemat och det är allt från löpning och yoga till simning och racketsporter. Jag har även ett stort intresse för båt, frilufts- och vildmarksliv och drömmer bland annat om att backpacka, segla jorden runt, tågluffa i Europa och bestiga Kilimanjaro. Jag brinner även för välmående och läser på om både kost och psykisk hälsa och ohälsa på min lediga tid.
Du har tidigare vart ledare i Stuvstas F10, vad är
största skillnaden?Den största
skillnaden från tidigare ledaruppdrag är åldern på personerna jag leder. Annars
skulle jag inte påstå att utmaningarna skiljer sig åt speciellt mycket utan mer
graden av dem. Något som genomsyrar ledarskap oavsett ålder enligt mig är att
motivera, guida, berömma och trösta våra spelare och de är svårare och kräver
mer tid, energi och tålamod ju äldre spelarna är.
Vad tänker du kring att majoriteten av ledarna inom fotbollsvärlden är män? Vad tror du skulle göra att fler kvinnor blir ledare/tränare?
Jag tänker att det handlar om idéer om att kvinnor inte vill bli ledare. Att vi inte är tillräckligt motiverade, ambitiösa och saknar självförtroende i att leda en grupp. Jag tror personligen att det handlar om att vi inte blir uppmuntrade till att bli ledare. Hur många gånger blir kvinnliga vårdnadshavare tillfrågade om de vill bli tränare och inte lagledare?
Något som jag tror
ofta glöms bort men som är väldigt viktigt att poängtera är dessutom att
majoriteten av alla kvinnor med barn redan har hög arbetsbelastning utanför sin
reguljära arbetstid med att städa, laga mat och skjutsa sina barn vilket skapar
en större osäkerhet om hon tror sig klara av uppdraget som ledare.
För att vi ska bli
fler kvinnliga ledare behöver vi göra kvinnor medvetna om sina möjligheter att
bli ledare. Bryta ner de tankar och idéer som finns om att vi saknar intresset,
erfarenheten och ambitionen samt att öka engagemanget från klubbarna att
rekrytera kvinnliga ledare och fråga fler kvinnliga vårdnadshavare om intresset
att leda en grupp finns. Kort sagt, Uppmuntra kvinnor att bli ledare och ge oss
samma förutsättningar som männen.
Vilka är de största utmaningarna som ledare och vad vill du förmedla till dina spelare?
Den största utmaningen med att vara ledare är att vara rättvis och inte bli för bekväm. Det krävs att spelarna har respekt för dig som ledare men du ska inte som ledare förminska dina spelare vilket det lätt kan upplevas som om en spelare upplever att du lyssnar mer på en annan än vad du gör på hen själv.
Jag tycker att det
är viktigt att förmedla och påminna spelarna om att fotboll är en lagsport
vilket kräver samarbete, uppmuntran och stöd från varandra. Jag tycker även att
det är viktigt att förmedla att jag som ledare finns där som en hjälpande hand.
Jag ska inte tvinga eller styra mina spelare utan guida dem och stötta dem och
lära dem att ta egna beslut.
Vad är det bästa med att vara ledare?
Det är svårt att säga att sätta ord på vad som är det bästa med ledarskap men jag skulle påstå att det bästa med att vara ledare att skapa något tillsammans med andra som leder till underbara relationer och lärdomar för livet. Som ledare lär du känna många individer med olika viljor, styrkor och förutsättningar men ni alla har ett gemensamt mål och det skapar ni tillsammans!
Slutligen, varför tycker du att det ska vara fler
kvinnliga ledare i BP?
BP är Europas största
klubb och jag tycker att vi ska sträva efter att även vara Europas mest
jämställda klubb. Fler kvinnliga ledare kommer vidja BP:s möjligheter att växa
som klubb eftersom vi bär en massa kunskap vi också och jag tror verkligen att
det är nödvändigt och få nya perspektiv på ledarskap.
