Fotbollen är byggd av män för män, det är en manlig arena med normer som oftast passar bäst för just män. Vi, läs Svenska Fotbollförbundet, Stockholms Fotbollsförbund och BP säger alla att vi vill ha in fler kvinnor i fotbollen och behålla dem längre. Men vad behöver egentligen förändras för att fler flickor och kvinnor ska vilja befinna sig på fotbollsarenan?

BP har sedan november 2019 gått från att ha 0 kvinnliga ledare i akademin till 7. Det är ett stort och viktigt steg för att ta föreningen och föreningslivet i rätt riktning. Fler unga flickor men även pojkar behöver kvinnliga förebilder både på och utanför planen. Under en veckas tid kommer ni få träffa kvinnorna bakom 0 till 7. Vi kommer prata med dem om varför de blev ledare och vad som gör att de håller sig kvar på fotbollens arena trots att statistiken säger att dem inte borde göra det.

Del 8, Ronja Holmér

I september 2019 lämnade Ronja Holmér Umeå/Västerbotten för att som första kvinna i BPs 77 åriga historia kliva in i en Sportchefroll. Ronja ansvara för föreningens fotbollsspelande tjejer hela vägen från Knatteskolan upp till 19 års ålder där ett av målen är att fostra spelare till vårt damlag.

Tillvardags ägnar hon sig åt löpning och vandring i skog och fjäll men just nu består träningen mest utav rehab efter sin andra korsbands- och meniskskada som skedde i mars.

Ryktet säger att du drog korsbandet när du höll en träning, stämmer det? Vad hände?
Det stämmer dessvärre. Jag drog korsbandet 2017 under en fotbollsmatch men opererades och återgick till fotbollen 2018. I mars i år höll jag i en träning och medan jag stod och slog inlägg till spelarna vred jag knät olyckligt.  En uppmaning till alla spelare är att fortsätta rehaba trots att man återgått till spel, annars är risken att man drar korsbandet igen även utanför spel. Samt att jobba förebyggande hela tiden!

Hur har första halvåret i Klubben varit?
Det har varit full fart från dag ett. Jag upplever att många varit hjälpsamma och det finns en stor kompetens i klubben. Just nu pågår en stor organisationsförändring där vi vill sätta tydligare strukturer och processer i alla verksamheter och det är kul att få bidra till det arbetet. 

Finns det en vanlig dag på jobbet i din roll? Hur ser den ut?
Dagarna ser väldigt olika ut. Jag varvar mail, möten och telefonsamtal på dagtid med kvällar och helger på ute på plan.

Vilka är de största utmaningarna i din roll som Sportchef?
Det finns många utmaningar men också många möjligheter. Att prioritera och skapa bättre förutsättningar för tjejerna i BP är en fantastisk möjlighet jag har i mitt uppdrag. Ibland känner jag att det är svårt att räcka till i min roll, vilket på ett sätt är ett privilegium då vi har flest flicklag till antalet i Sverige.

Du är hjärnan bakom 0 – 7, varför har det vart så viktigt för dig att få in fler kvinnliga ledare?
Mycket handlar om representation och att på ett trovärdigt sätt skapa förebilder för unga tjejer. Det handlar också om att behålla fler tjejer inom fotbollen, om du inte vill fortsätta spela själv ska BP erbjuda möjligheten att bli tränare. Det finns så mycket kompetens att ta tillvara på och att sedan investera i vidareutbildning för dessa tjejer är en no-brainer. Det är också viktigt att peppa och stötta kvinnor som är eller vill bli tränare för sina barn. Ett sätt att göra det är att skapa kvinnliga ledarnätverk – vi hade planerat en kvinnlig ledarträff i BP under våren men den är nu uppskjuten till hösten.

Vad tänker du kring att majoriteten av ledare inom fotbollsvärlden är män? Vad tror du skulle göra att fler kvinnor blir ledare/tränare? Fotbollen har länge har varit för män, av män. Det är min erfarenhet att män ser sig som självklara när det kommer till att vara fotbollstränare och söker sig till den rollen i större utsträckning än vad kvinnor gör. Medan ledar- och fotbollsmässigt kompetenta kvinnor inte söker sig till en ledarroll på samma sätt, eftersom att hennes kompetens generellt sätt anses mindre värd just för att hon är kvinna. Jag tror att föreningar behöver tänka annorlunda och fokusera mer på att leta efter kvinnliga ledare. Sen är det också en utmaning att komma in som kvinnlig ledare i en miljö med majoriteten män. Fotbollsmiljön kan vara väldigt macho och jag tror att både kvinnor och män missgynnas av det. Det pratas ofta om att kvinnor behöver ”ta mer plats” men jag hävdar att kvinnor behöver ges plats och bli inkluderade. Här har de manliga tränarna ett stort ansvar i att skapa bättre förutsättningar för sina kvinnliga kollegor.

Berätta liter mer om vad du jobbar du med just nu?
Just nu håller vi på med en del planering inför 2021, organisering av lag och ledartillsättning på ungdomssidan och i akademin.

Nytt för i år (och för BP) är att jag och Sofia Andersson har ett projekt ihop där vi ska starta igång drop-in fotboll för tjejer mellan 10-15 år i västerort. Är du äldre nybörjare eller aldrig varit del av föreningslivet tidigare är klivet till lagverksamhet ganska stort – därför vill vi öppna upp för att fler tjejer och icke-binära ska få testa på fotboll utifrån sina egna förutsättningar.

Varför tycker du att fler tjejer borde bli tränare i BP?
Det är ett givande uppdrag att vara tränare och du får väldigt mycket tillbaka. Utöver att lära ut fotboll finns möjlighet att stärka spelarnas självkänsla och hjälpa dem att växa som individer, vilket är underskattat men otroligt viktigt.

Slutligen Ronja, om du måste välja. Skulle du hellre göra en vlogg i veckan om livet som Sportchef inom BP eller tvingas äta lunch varje dag med Tommy Söderström på Ängbybaren fram tills den dagen Tommy pensionerar sig?
Haha! Jag har sociala medier-fobi. Så lunch med Tommy alla dagar i veckan <3

Fotbollen är byggd av män för män, det är en manlig arena med normer som oftast passar bäst för just män. Vi, läs Svenska Fotbollförbundet, Stockholms Fotbollsförbund och BP säger alla att vi vill ha in fler kvinnor i fotbollen och behålla dem längre. Men vad behöver egentligen förändras för att fler flickor och kvinnor ska vilja befinna sig på fotbollsarenan? 

BP har sedan november 2019 gått från att ha 0 kvinnliga ledare i akademin till 7. Det är ett stort och viktigt steg för att ta föreningen och föreningslivet i rätt riktning. Fler unga flickor men även pojkar behöver kvinnliga förebilder både på och utanför planen. Under en veckas tid kommer ni få träffa kvinnorna bakom 0 till 7. Vi kommer prata med dem om varför de blev ledare och vad som gör att de håller sig kvar på fotbollens arena trots att statistiken säger att dem inte borde göra det. 

Del 6, Ella Hammer

Ella Hammer är den bådfotade spelaren som lägger in åtskruvade hörnor från bägge sidorna, något som många skulle drömma om.
Tillvardags går hon andra året natur natur på Viktor Rydberg Odenplans Gymnasium och sitter som projektansvarig i styrelsen i skolans elevkår.

I BP är hon assisterande tränare för F09-1, men spelar själv fotboll i Sollentuna. Hon bytte förra året på grund av att hennes lag i BP splittrades. 

Du kom till BP som 9 åring och lämnade BP som spelare under förra säsongen, hur kändes det att tvingas lämna klubben efter så många år?
Det var tufft såklart. Vi i laget hade skrattat, gråtit, sjungit tillsammans; växt upp tillsammans. Det kändes som något saknades i vardagen efter vi sagt hejdå på avslutningen. Samtidigt kändes det spännande att testa något nytt, för jag var fast besulten på att inte sluta med fotboll. Jag älskar sporten för mycket för att släppa den. 

Hur kommer det sig att du bestämde dig för att vara kvar i BP som ledare efter du lämnade klubben som aktiv spelare?
Jag blev erbjuden ett tränarjobb i BP, genom att Ronja, Sportchef flick, kontaktade mig. Jag fick då chansen att verka som assisterande tränare för F07-1 och F08-1 men tyvärr fungerade det inte med mitt övriga schema, så nu är jag assisterade för F09-1 tillsammans med Ebba och Charlotte!

Ni är vad vi vet det enda laget i akademin med en helt kvinnlig ledarstab. Hur tycker du att det märks av?
Än så länge har jag inte märkt en väsentlig skillnad, vilket i sig kan tyda på att kvinnor är minst lika bra tränare som män. Samtidigt, som ung kvinna, kan det kännas lättare att våga ta plats om resterande ledarstab även är kvinnor, men det kan varierar såklart beroende på vilka personer de övriga ledarna är. 

Har du haft tränaruppdrag tidigare? Hur skiljer sig detta uppdrag från eventuella tidigare? 
Ja, jag har varit knattetränare i BP med! Det skiljer sig mycket, mest eftersom tjejerna jag har nu är äldre, och är mer seriösa. I Knatteskolan kan man inte göra så mycket utöver det grundläggande, medan nu finns möjligheten att bygga upp en spelidé och köra mer avancerade övningar, vilket jag tycker passar mig bättre! 

Vad tänker du kring att majoriteten av ledare inom fotbollsvärlden är män? Vad tror du skulle göra att fler kvinnor blir ledare/tränare? 
Det är tråkigt då det finns många kompetenta kvinnor, men samtidigt har fotboll länge varit en sport av män för män. Det är först nu damfotbollen börjar ta plats i media och det generella samhällets radar, så att säga. Vi har fortfarande en lång väg att vandra innan fotbollen är jämställd, men jag tycker vi är påväg i rätt riktning. Ju fler tjejer som vågar ta plats, och ju fler män som ser tjejer som en tillgång, ju snabbare kommer vi nå en jämställd fotboll. 

Vad är viktigt för dig att förmedla som ledare till dina spelare?
Alltid göra sitt bästa och att sträva efter att bli bättre! Man är aldrig fullärd. För att bli bättre måste man våga göra misstag; våga misslyckas. Det är bättre att försöka göra något bra än att inte försöka alls, för då kommer du aldrig lyckas!  

Vilka är de största utmaningarna i din roll?
Sakerna som kommer med erfarenhet, exempelvis hur man bäst instruerar tjejerna så de verkligen förstår och vilka övningar som ger resultat.

Vad är det bästa med att vara tränare?
Väldigt svår fråga. Mycket är väldigt kul såklart, men något speciellt är att se när tjejerna förstår och det man tränar på sitter på match! Man känner sig väldigt stolt över tjejerna, och tiden man lagt ner på träningarna känns värt det. Sen är bara att hänga med tjejerna väldigt kul med! De är otroligt söta, samtidigt som de är väldigt seriösa och vill göra sitt bästa. 

Varför tycker du att fler tjejer borde bli tränare i BP?
För att det är kul att vara tränare! Man utvecklas som person och blir en bättre ledare, samtidigt som man får hänga med barn som vill lära sig och bli bättre! Jag trodde jag kunde mycket om fotboll efter mina år som spelare, men det är helt annan grej att stå på sidan och styra och ställa! Man får en god inblick i en helt annan sida av sporten; en som man annars skulle missa. 

Fotbollen är byggd av män för män, det är en manlig arena med normer som oftast passar bäst för just män. Vi, läs Svenska Fotbollförbundet, Stockholms Fotbollsförbund och BP säger alla att vi vill ha in fler kvinnor i fotbollen och behålla dem längre. Men vad behöver egentligen förändras för att fler flickor och kvinnor ska vilja befinna sig på fotbollsarenan? 

BP har sedan november 2019 gått från att ha 0 kvinnliga ledare i akademin till 7. Det är ett stort och viktigt steg för att ta föreningen och föreningslivet i rätt riktning. Fler unga flickor men även pojkar behöver kvinnliga förebilder både på och utanför planen. Här får vi träffa kvinnorna bakom 0 till 7. Vi kommer prata med dem om varför de blev ledare och vad som gör att de håller sig kvar på fotbollens arena trots att statistiken säger att dem inte borde göra det. 

Del 4, Alexandra Davidsson,

Alexandra Davidsson idag 19 år, började sin fotbollskarriär som en klassisk sandslottsbyggare. Efter några år ifrån fotbollen i ung ålder blomstrade intresset åter när hon i fjärde klass fick möjligheten att börja spela i lagverksamhet igen.  Sedan i vintras hittar du henne som assisterande tränare i F06-1.

Alex som hon kallas bland vänner och spelare brinner för välmående och intresserar sig mycket för kost samt psykisk hälsa och ohälsa. Tillvardags går hon i gymnasiet och har utöver sitt fotbollsintresse e stor försmak för frilufts- och vildmarksliv.

Vad var det som fick Alex att intressera sig för ledarskap och ledarrollen?

Berätta om din fotbollskarriär, visst stämmer det att du inte längre är aktiv pga. en rejäl skada?
Det stämmer. Min fotbollskarriär har verkligen varit en livslevande berg-och-dalbana. Jag började spela organiserad fotboll i Tyresö FF som knatte och var då mest intresserad av att bygga sandslott och stå på händer. När vi senare flyttade till Huddinge spelade jag en hel del fotboll på rasterna och när mina bröder spelade ishockey tog jag alltid med en boll som jag trixade med i periodpauserna. Jag gick under den här tiden på tre andra sporter men fick i fjärdeklass en ny chans att börja spela organiserad fotboll igen och denna gång fastnade jag verkligen för det. I takt med att vi började växa och få spela i bättre serier och möta svårare lag utvecklades jag och jag fick äran att spela med både 1, 2 och 3 år äldre spelare och jag tränade även med jämnåriga killar. Det var verkligen frid och fröjd!

Sedan kom sensommaren 2016 och jag spelade årets sista seriematch. Riktigt intressant och rolig match. Lite mer än halva matchen har gått. Bollen rullar över mållinjen och domaren dömer att det är motståndarlagets inkast. Jag bestämmer mig för att gå in i en nickduell mot en tjej som är två huvuden längre än mig. Hon vinner och jag landade olyckligt på ett ben som istället för att böja sig framåt böjer sig bakåt och mer eller mindre allt som kan gå av (förutom benet i sig) gick av och sen dess har jag utvecklat ett intresse för ledarskap.

Hur kommer det sig att du blev tränare i BP?
Sedan den tragiska kvällen har jag lovat mig själv att inte ge upp. Den olyckliga smällen ska inte få ta min glädje till sport och rörelse ifrån mig. Jag envisades med att jag komma på träningarna även om det visades sig att det inte var en fröjd alla dagar. Mina dåvarande tränare var tydliga med att jag var otroligt stark och duktig som kämpade på och att jag var ett föredöme både för klubben och mina medspelare. I takt med att jag blev friskare och friskare i mitt knä fick jag ta mer ansvar från sidan av planen. Jag lärde mig spelet på ett nytt sätt och när jag kunde gå utan ortos och kryckor fick jag hålla i övningar. Klubben frågade mig sedan om jag ville bli tränare till ett gäng yngre spelare och jag tackade ja med stor entusiasm. Tack vare det fick jag förtroende från klubben som skickade mig till en 9 månader lång utbildning där jag kom i kontakt med Charlotte Ovefeldt som sedan bjöd in mig till Futebol da forcas utbildning ink. tränarutbildning C där jag träffade Ronja Holmér, Sportchef Flick. Hon berättade att BP var intresserad av fler kvinnliga ledare och den tanken fastnade i huvudet på mig och jag funderade och funderade på om jag skulle få ihop det med skolan och min egen träning och rehab. En dag fick jag ett meddelande från Charlotte Ovefeldt som sedan ledde mig till BP F06-1.

Vad gör du till vardags utanför BP:s verksamhet?
Utanför tränarskapet i BP går jag i skolan. Jag börjar efter sommaren mitt tredje och sista år på gymnasiet, på Samhällsvetenskapsprogrammet med inriktning beteendevetenskap. Jag tränar så fort jag får en lucka i schemat och det är allt från löpning och yoga till simning och racketsporter. Jag har även ett stort intresse för båt, frilufts- och vildmarksliv och drömmer bland annat om att backpacka, segla jorden runt, tågluffa i Europa och bestiga Kilimanjaro. Jag brinner även för välmående och läser på om både kost och psykisk hälsa och ohälsa på min lediga tid.

Du har tidigare vart ledare i Stuvstas F10, vad är största skillnaden?Den största skillnaden från tidigare ledaruppdrag är åldern på personerna jag leder. Annars skulle jag inte påstå att utmaningarna skiljer sig åt speciellt mycket utan mer graden av dem. Något som genomsyrar ledarskap oavsett ålder enligt mig är att motivera, guida, berömma och trösta våra spelare och de är svårare och kräver mer tid, energi och tålamod ju äldre spelarna är.

Vad tänker du kring att majoriteten av ledarna inom fotbollsvärlden är män? Vad tror du skulle göra att fler kvinnor blir ledare/tränare?
Jag tänker att det handlar om idéer om att kvinnor inte vill bli ledare. Att vi inte är tillräckligt motiverade, ambitiösa och saknar självförtroende i att leda en grupp. Jag tror personligen att det handlar om att vi inte blir uppmuntrade till att bli ledare. Hur många gånger blir kvinnliga vårdnadshavare tillfrågade om de vill bli tränare och inte lagledare?

Något som jag tror ofta glöms bort men som är väldigt viktigt att poängtera är dessutom att majoriteten av alla kvinnor med barn redan har hög arbetsbelastning utanför sin reguljära arbetstid med att städa, laga mat och skjutsa sina barn vilket skapar en större osäkerhet om hon tror sig klara av uppdraget som ledare.

För att vi ska bli fler kvinnliga ledare behöver vi göra kvinnor medvetna om sina möjligheter att bli ledare. Bryta ner de tankar och idéer som finns om att vi saknar intresset, erfarenheten och ambitionen samt att öka engagemanget från klubbarna att rekrytera kvinnliga ledare och fråga fler kvinnliga vårdnadshavare om intresset att leda en grupp finns. Kort sagt, Uppmuntra kvinnor att bli ledare och ge oss samma förutsättningar som männen.

Vilka är de största utmaningarna som ledare och vad vill du förmedla till dina spelare?
Den största utmaningen med att vara ledare är att vara rättvis och inte bli för bekväm. Det krävs att spelarna har respekt för dig som ledare men du ska inte som ledare förminska dina spelare vilket det lätt kan upplevas som om en spelare upplever att du lyssnar mer på en annan än vad du gör på hen själv.

Jag tycker att det är viktigt att förmedla och påminna spelarna om att fotboll är en lagsport vilket kräver samarbete, uppmuntran och stöd från varandra. Jag tycker även att det är viktigt att förmedla att jag som ledare finns där som en hjälpande hand. Jag ska inte tvinga eller styra mina spelare utan guida dem och stötta dem och lära dem att ta egna beslut.

Vad är det bästa med att vara ledare?
Det är svårt att säga att sätta ord på vad som är det bästa med ledarskap men jag skulle påstå att det bästa med att vara ledare att skapa något tillsammans med andra som leder till underbara relationer och lärdomar för livet. Som ledare lär du känna många individer med olika viljor, styrkor och förutsättningar men ni alla har ett gemensamt mål och det skapar ni tillsammans!

Slutligen, varför tycker du att det ska vara fler kvinnliga ledare i BP? BP är Europas största klubb och jag tycker att vi ska sträva efter att även vara Europas mest jämställda klubb. Fler kvinnliga ledare kommer vidja BP:s möjligheter att växa som klubb eftersom vi bär en massa kunskap vi också och jag tror verkligen att det är nödvändigt och få nya perspektiv på ledarskap.