Text: Fia Grönborg
Bild: Fia Grönborg

Fotbollen är byggd av män för män, det är en manlig arena med normer som oftast passar bäst för just män. Vi, läs Svenska Fotbollförbundet, Stockholms Fotbollsförbund och BP säger alla att vi vill ha in fler kvinnor i fotbollen och behålla dem längre. Men vad behöver egentligen förändras för att fler flickor och kvinnor ska vilja befinna sig på fotbollsarenan?

BP har sedan november 2019 gått från att ha 0 kvinnliga ledare i akademin till 7. Det är ett stort och viktigt steg för att ta föreningen och föreningslivet i rätt riktning. Fler unga flickor men även pojkar behöver kvinnliga förebilder både på och utanför planen. Under en veckas tid kommer ni få träffa kvinnorna bakom 0 till 7. Vi kommer prata med dem om varför de blev ledare och vad som gör att de håller sig kvar på fotbollens arena trots att statistiken säger att dem inte borde göra det.

Del 1. Charlotte Ovefelt  

Charlotte Ovefelt är 48 år gammal, jämställdhetstrateg, grundare av Normbollen och BPs första kvinnliga huvudtränare i ett Akademilag. Hur kommer det sig att just Charlotte är BP första kvinnliga huvudtränare i ett akademilag? Vi tog en pratstund med henne.

För snart två år sedan lämnade Charlotte den trygga landstingsvärlden bakom med en roll som jämställdhetsstrateg inom nuvarande Region Stockholm för att ta sig an föreingelivet och kliva in som Sveriges första Jämställdhetstrateg inom fotbollen. Ett beslut hon inte ångrat en endaste sekund.

Charlotte har sedan barnsben vart aktiv inom fotbollen som både spelare, ledare och förälder och upplevde en oroväckande machokultur både på och utanför planen. Med hennes gedigna bakgrund inom genus och normer ville hon 2017 göra skillnad och grundade Normbollen, ett metodmaterial för att arbeta med normer och värderingar inom idrotten. Från början var Normbollen ett sidoprojekt som idag har vuxit till att bli en heltidssysselsättning.

Hur kommer det sig att du hamnade i BP och varför blev du tränare?
Att det blev just BP beror på att jag 2018 kom i kontakt med Stefan Bärlin dåvarande marknadschef i BP. Han tillsammans med Fairpay hade påbörjat ett arbete med jämställdhet och jag träffade dom förutsättningslöst för att tala om Normbollen. Efter ett märklig, men för mig helt avgörande möte, mynnade mötet ut i en anställningsintervju och efter en tid ja då klev jag in på Sportkontoret för att påbörja min resa i BP. Där och då hade jag inga planer på att ta upp tränarkarriären men saker och ting förändras.

Ibland är allt som krävs en fråga. Jag hade som sagt inte tänkt att ta upp tränarkarriären igen men det var helt enkelt vår Sportchef för Flickverksamheten Ronja som frågade. Jag hade då vart i BP en tid och jobbat med frågorna kring jämställdhet och ville komma närmare verksamheten. Mitt bästa ”ja” 2019.

Vad är viktigt för dig att förmedla som ledare till dina spelare?Trygghet, glädje och mod. Barnen ska känna sig trygga både med sig själva, i sitt lag och på planen. De ska ha roligt, varenda unge ska ha en skön känsla i magen både efter träning och match, det önskar jag att alla barn i alla idrotter får ha. Vi vuxna är där för barnens skull, inte för vår egen. Det får aldrig bli en ledares drömmar som ska uppfyllas utan barnen. Spelarna måste alltid känna sig trygga i att INGEN VUXEN varken tränare eller vårdnadshavare eller annan skäller ut någon i samband med träning eller match. Har tyvärr hört allt för många ledare med ett otrevligt tonläge mot barn det är så sorgligt.

Vad tycker du ska göras angående miljön runt planerna?
Önskar att jag hade ett klart svar på den frågan men svaret är MASSOR. Det är en miljö som jag får ont i magen av. Önskar att jag kunde svara att sunt förnuft borde råda men sunt förnuft verkar ha extremt olika innebörd för olika personer. Civilkurage måste råda; hör du något som ledare eller publik så måste vi vuxna reagera och säga ifrån utan att vi säger ifrån så normaliserar vi det beteendet som finns runt våra planer.

Du är huvudtränare för F09-1, vad är de största utmaningarna?
Att inte gå in i varje situation med ledare/vårdnadshavare runt våra planer som beter sig illa….då skulle jag inte hinna med mitt eget lag. Jag har god lust att kliva in i många ledargrupper och publikgrupper där det låter alldeles förfärligt. Jag kan såklart inte ge mig in i alla dessa situationer men min utmaning är att inte göra det. Vi i BP arbetar med ledarfrågor men vi är en stor förening och det är svårt att nå alla. Jag hoppas och tror att många andra föreningar också arbetar på med dessa frågor. Tillsammans kan vi skapa en schysstare miljö vid våra fotbollsplaner.

Vad är det bästa med att vara tränare?
Givetvis att få följa laget, att få vara med på deras resa, att få hjälpa dom att hålla sina drömmar om att bli proffs (som i dagsläget är i princip allas dröm) vid liv vilket inte är en självklarhet för tjejer inte ens år 2020; och att se deras härliga leenden varje gång en dyker upp. Det är helt fantastiskt!

Upplever du fortfarande år 2020 att tjejer inte självklart kan drömma om att bli proffs?
Faktiskt har jag fortfarande den känslan klart de kan drömma men ska de drömma om ett liv i allsvenskan med 7000 kronor i lön för att träna lika mycket som en manlig allsvensk spelare? Jag tycker BP idag tar ett krafttag om flicksidan men det finns mer att göra för att det ska bli mer jämställt inom fotbollen. Det kommer aldrig bli lika lön för lika arbete; det är det ju inte ens inom ett elit A-lag varken på herr eller damsidan men vi måste få bukt på oskäliga skillnader både i resursfördelning och möjligheter.

Vi har glömt att fråga dig om din egen fotbollskarriär, har du lagt skorna på hyllan själv eller är du fortfarande aktiv?
Jag startade min karriär en gång i slutet på 70-talet i Söderkamraterna på en dammig grusplan vid Sofiaskolan med en tränare i träskor, detta följdes upp med många år i Reymers och tro det eller ej men karriären (om det kan gå under begreppet karriär) är inte slut utan den fortgår i Korpens Sega Råttorna. Ärligt talat har jag aldrig varit den bästa spelaren men jag blev tidigt tränare. På 90-talet fick jag möjligheten att vara tränare i USA ett år och när sonen var yngre blev det några år med Huddinge IFs 00-killar.

Slutligen, varför tycker du att fler tjejer borde bli tränare i BP?
BP är en klubb med en väldigt fin fotbollsverksamhet. Vi arbetar med jämställdhetsfrågor vilket gör att vi är med och arbetar för en bättre miljö för alla och nu när det blir fler och fler tjejer som är ledare i BP blir det också mer och mer självklart för tjejer att vilja var ledare